Dags att återuppta

Det är lördag kväll och jag är trött och uttråkad men samtidigt mycket lycklig och överväldigad över senaste tidens uppleveler. Studenten och allt som har hänt runt omkring. Fester och traditioner som har varit otroligt roliga men också mycket utmattande. Jag kommer på mig själv såhär i efterhand att vara helt slut. Det finns inga krafter kvar.

Om allt går enligt planerna kommer jag någon gång snart få uppleva en dröm gå i uppfyllelse. Hur sjukt är inte det? Jag ska inte gå in djupare på det just nu. Jag känner mig rätt sårbar på den punkten.

Snart börjar jag jobba. Det blir antagligen drygt åtta veckors arbete inom äldrevård. Kanske inte det roligaste eller mest välbetalda men det var det jag fick. Man får inte vara kräsen. Endast framtiden kan visa vad som händer med mig efter sommaren. Vart jag tar vägen och med vem. Kanske jag stannar eller kanske lyckas jag fly från mitt gamla liv för att upptäcka ett nytt? Jag ska inte lägga ner för mycket energi på att oroa mig inför hösten. Det kommer i sinom tid.

Mitt sista stycke för idag ska handla om NV3B. En klass jag har lärt mig att älska. Vi började som ett gäng helt olika individer som kunde lära av varandra och det gjorde vi. Vi slutade som 28 starka men fortfarande helt olika individer. Jag har inte riktigt fattat att vi aldrig mer kommer ha lektioner tillsamans igen. Det är sjukt många timmar vi spenderat tillsammans. Nu är det över och jag hann inte ta farväl. Erik träffade jag på väg till vasa. Vi hann snacka lite vilket jag gärna hade velat göra med fler. Men många av dessa själar kommer jag träffa snart igen. Nu på slutet blev vi riktigt tighta. Mycket festande och planerande inför utklädnadsshow, middagar och andra utflykter. Vi blev ett. Nu är vi inte längre ett och det känns i hjärtat. Lite tomt och vemodigt. Jag grät till och med, det som jag nästan var säker på att jag inte skulle göra. Klart det var för Elsa. Min lilla Ängel. Jag skulle inte klarat mig igenom NV utan framförallt henne men Vivi och Corre har hjälpt mig otroligt mycket även de. Nu är det dags att sluta. Se upp världen för här komer NV3B!

NV3Besegrar världen
Lailonn

Kommentarer
Postat av: Isabelle

Vad fint skrivet <3 Nv3B i mitt hjärta föralltid!

Postat av: Jasmine

Jag går i 9an nu. Jag är alltså några år yngre än dig. :$ Jag fruktar verkligen att sluta nian i år. Inte för att jag är rädd för vad som väntar mig med gymnasietid och allt. Mer för att... Jag vill inte sluta umgås med de vänner jag har i klassen. Ärligt talat kommer det blir skönt att slippa vissa, medan andra kommer man sakna som tusan!



Egentligen vet jag inte varför jag skriver det här... Jag vet ju att det kommer lösa sig, eller hur?



Lycka till i framtiden!

Kram

2008-11-25 @ 07:23:44
URL: http://rosanatt.blogg.se/

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback